Vilja utan mod

I skuggan av min egen svaghet, jag längtar.
Inget som egentligen bör sägas, sägs.
Tystnaden, som inte existerar finns där ändå.
Förlamar mig kallt.

Gång på gång faller jag in i samma tankar, och varje gång misslyckas jag våga.
Jag vågar inte ens i mina drömmar.
För rädd för att förlora det jag älskar så.

Blind för en annan framtid än den jag har byggt upp i mina tankar.
Mina tankar, desamma som jag inte vågar yttra.
Hur ska jag ta mig ur?
För drömmarna är så vackra.
Jag lider, men bara för jag inte vågar tro.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0